Inte mitt Sverige

Det har nu gått 5 månader sedan jag råkade ut för en polisrazzia där man hotade med att bryta sig in om jag inte kom och öppnade dörren till mitt kontor. En dag som nog har förändrat mitt liv för all framtid. Jag trodde inte mina öron när polisinspektören sade att han måste beslagta vinlådorna som hade paketerats några veckor innan med kunders namn nere i Österrike. Det var ju inte ens mina paket utan de var betalda och jag såg till att alkoholskatt betalades för varje flaska vin. Det körde sedan upp en polispiket med beväpnad polis och inväntande diarieförande. Poliserna själva stod och hade det trevligt under tiden utanför och småskrattade sinsemellan om saker som nog inte rörde själva utryckningen i väntan på att få bära ut vinet. 

Jag blev sedan kallad till polisförhör och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt inför förhöret och sedan har månaderna gått med sömnsvårigheter och viktnedgång.

Jag har fått så mycket samtal och mail från människor som lider med mig och allt detta stöd har betytt väldigt mycket för mig. Det har varit oerhört jobbigt för mig och inte minst min familj och omgivning över det som har hänt. Själv har min syn på Sverige och det svenska rättssamhället fått sig en rejäl törn. Jag vet att det finns människor som tycker att man är en bov och att man förtjänar detta och att det måste gå till så här. Men själv har jag svårt att förstå hur det kan gå till på det här sättet i Sverige. Sverige var ett land i mina ögon som värdesätter medborgarna högt och som alltid är generöst och omtänksamt.

Hade jag tagit in massa oskattade varor och sålt från en baklucka så kan jag förstå att man får räkna med repressalier. Men jag hade mina tillstånd från Skatteverket och Statens Folkhälsoinstitut (Folkhälsomyndigheten) som är den instans som avgör lagligheten i själva förfarandet var väl medvetna och informerade om min verksamhet.

Jag riskerar inte bara fängelse för att ha sålt Österrikiskt kvalitetsvin från små vingårdar utan åklagaren vill också erlägga mig med böter på 250.000 för det jag gjort. Detta kan jämföras med den lilla tobakshandlaren som åker hem till sin familj i Afghanistan och låter en praktikant sköta försäljningen. Det uppdagas sedan att han sålt smuggelciggareter och där denna åklagare vill erlägga honom med en bot på 70.000 kronor som sedan blir nedskrivet till 30.000 kronor. 

Källa: http://www.alltomjuridik.se/praktikant-salde-smuggelcigaretter/

Hade det inte varit lättare under alla dessa år från berörda myndigheter om man nu anser att det jag gjort var olagligt att ta kontakt med mig och ifrågasätta mitt förfarande? Men aldrig ett ord från myndigheter om att det jag gjort är olagligt om det nu visar sig vara det. Hade jag blivit kontaktad av myndigheter som ifrågasatt min verksamhet så hade jag inte fortsatt om man haft argument, men aldrig ett ord.

Men jag har förstått samtidigt att det här är inte något som handlar om mig som person utan som Per Gudmundson skrev i SvD den 23/5-14 är jag bara en bricka i ett alkoholpolitiskt spel. Jag kan jag bara konstatera att hur en människa mår är inte någonting värt när det kommer till detta. 

Per Gudmundson SvD

Vinproducenterna nere i Österrike tror inte att det är sant och jag har fått så mycket värme och kärlek från dessa vinodlare som verkligen har reagerat på det jag råkat ut för. Det har satt stopp för deras möjlighet att låta svenska vinkonsumenter njuta av deras ekologiska och småskaliga produktion.

Själv är min tro på Sverige inte längre vad den var. Vad skall man egentligen rösta på när alla partier pratar sig varma om att värna om människor men totalt glömt bort hur man behandlar sina egna. Rent politiskt är det här en het potatis och det är ingen politiker som vågat stå upp för mig med undantag för blivande politiker från ungdomsförbund. Dessa unga har visat att det finns hopp om medmänsklighet i framtiden inom politiken.

Jag fortsätter att leva mitt nya konstiga liv och så lär det vara för en lång tid framöver. Rättegång inväntas, men jag vet inte när och jag vill tacka alla som har stöttat mig under de senaste fem månaderna.

Peder Molin