Det har nu gått 5 månader sedan jag
råkade ut för en polisrazzia där man hotade med att bryta sig in
om jag inte kom och öppnade dörren till mitt kontor. En dag som nog
har förändrat mitt liv för all framtid. Jag trodde inte mina öron
när polisinspektören sade att han måste beslagta vinlådorna som
hade paketerats några veckor innan med kunders namn nere i
Österrike. Det var ju inte ens mina paket utan de var betalda och
jag såg till att alkoholskatt betalades för varje flaska vin. Det
körde sedan upp en polispiket med beväpnad polis och inväntande
diarieförande. Poliserna själva stod och hade det trevligt under
tiden utanför och småskrattade sinsemellan om saker som nog inte
rörde själva utryckningen i väntan på att få bära ut vinet.
Jag blev sedan kallad till polisförhör
och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt inför förhöret
och sedan har månaderna gått med sömnsvårigheter och viktnedgång.
Jag har fått så mycket samtal och
mail från människor som lider med mig och allt detta stöd har
betytt väldigt mycket för mig. Det har varit oerhört jobbigt för
mig och inte minst min familj och omgivning över det som har hänt.
Själv har min syn på Sverige och det svenska rättssamhället fått
sig en rejäl törn. Jag vet att det finns människor som tycker att
man är en bov och att man förtjänar detta och att det måste gå
till så här. Men själv har jag svårt att förstå hur det kan gå
till på det här sättet i Sverige. Sverige var ett land i mina ögon
som värdesätter medborgarna högt och som alltid är generöst och
omtänksamt.
Hade jag tagit in massa oskattade varor
och sålt från en baklucka så kan jag förstå att man får räkna
med repressalier. Men jag hade mina tillstånd från Skatteverket och
Statens Folkhälsoinstitut (Folkhälsomyndigheten) som är den
instans som avgör lagligheten i själva förfarandet var väl
medvetna och informerade om min verksamhet.
Jag riskerar inte bara fängelse för
att ha sålt Österrikiskt kvalitetsvin från små vingårdar utan
åklagaren vill också erlägga mig med böter på 250.000 för det
jag gjort. Detta kan jämföras med den lilla tobakshandlaren som
åker hem till sin familj i Afghanistan och låter en praktikant
sköta försäljningen. Det uppdagas sedan att han sålt
smuggelciggareter och där denna åklagare vill erlägga honom med en
bot på 70.000 kronor som sedan blir nedskrivet till 30.000 kronor.
Hade det inte varit lättare under alla
dessa år från berörda myndigheter om man nu anser att det jag
gjort var olagligt att ta kontakt med mig och ifrågasätta mitt
förfarande? Men aldrig ett ord från myndigheter om att det jag
gjort är olagligt om det nu visar sig vara det. Hade jag blivit
kontaktad av myndigheter som ifrågasatt min verksamhet så hade jag
inte fortsatt om man haft argument, men aldrig ett ord.
Men jag har förstått samtidigt att
det här är inte något som handlar om mig som person utan som Per
Gudmundson skrev i SvD den 23/5-14 är jag bara en bricka i ett
alkoholpolitiskt spel. Jag kan jag bara konstatera att hur en
människa mår är inte någonting värt när det kommer till detta.
 |
| Per Gudmundson SvD |
Vinproducenterna nere i Österrike tror
inte att det är sant och jag har fått så mycket värme och kärlek
från dessa vinodlare som verkligen har reagerat på det jag råkat
ut för. Det har satt stopp för deras möjlighet att låta svenska
vinkonsumenter njuta av deras ekologiska och småskaliga produktion.
Själv är min tro på Sverige inte
längre vad den var. Vad skall man egentligen rösta på när alla
partier pratar sig varma om att värna om människor men totalt glömt
bort hur man behandlar sina egna. Rent politiskt är det här en het
potatis och det är ingen politiker som vågat stå upp för mig med
undantag för blivande politiker från ungdomsförbund. Dessa unga
har visat att det finns hopp om medmänsklighet i framtiden inom
politiken.
Jag fortsätter att leva mitt nya
konstiga liv och så lär det vara för en lång tid framöver.
Rättegång inväntas, men jag vet inte när och jag vill tacka alla
som har stöttat mig under de senaste fem månaderna.
Peder Molin
